Månadsarkiv: januari 2011

Våld och konst

De stränga anteckningarna. Teatr Weimar/Ars Nova, Malmö
Teater

Platsen. Teatr Weimar har flyttat. Från den trånga gränden vid Sankt Gertrud till den renoverade Chokladfabrikens lokaler och Inter Arts Center där de nu sätter upp sin andra föreställning på kort tid. De gamla rummen var slitna, skabbiga, låg alldeles intill gatan, man hörde ljud utifrån genom väggarna. Porten och den lilla gården/schaktet innanför entrén var en utsökt miljö för en liten teater med höga konstnärliga ambitioner men små ekonomiska medel. Läs mer

Publicerat i Teater | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Den ohemliga historien

Min kamp. Andra boken. Karl-Ove Knausgård
Litteratur

Krängande, brottande, utfallande och oförväget ger sig andra delen av Min kamp i kast med att utforska balansen mellan liv och skrift. I den här delen skissar Karl Ove (jag kallar romanens berättare vid förnamn och den biografiske författaren vid efternamn) på de bakomliggande orsakerna till skrivprojektet, men utan att hans motivation blir särskilt mycket klarare för läsaren. I första delen verkade titeln relatera till hans, och i förlängningen allas, kamp för att leva. Vilka blir konsekvenserna om man läser andra delen som att titeln syftar på skrivandets kamp, eller kampen att få skriva? Läs mer

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Släkten är värst

Millimeterrättvisa. Statsteatern, Malmö
Teater

Jag tar ibland till ett förhållningssätt inför konstyttringar som jag kallar lynchigt. Det har inget med avrättningar att göra utan med mitt förhållande till filmregissören David Lynch. Någonstans i höjd med Lost Highway (1997) gav jag upp försöken att konstruera en logiskt begriplig och sammanhållen tankegång när jag såg hans filmer. Istället låter jag bilder och repliker flöda genom mig, såväl de vackra och intima som de brutala och våldsamma. Läs mer

Publicerat i Teater | Etiketter , , | 1 kommentar

När sömmen synliggörs

Spill. Sigrid Combüchen
Litteratur

Trots att berättaren i den här romanen med mästerligt säker hand svingar sig mellan olika tidsperioder och fiktiva nivåer, och gör det på fläckfri prosa, är det något som inte fungerar.
Eller är det så att det fungerar alldeles för bra? Läs mer

Publicerat i Litteratur | Etiketter , , | Lämna en kommentar