Proust för livet

En fotografisk pendang

till Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt

Kulturkritik har glädjen att för första gången publicera bilder och då av fotografen Hans Kähr som inspirerats av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. I den personliga introduktionen nedan förklarar Kähr sin ingång i verket.

Uttrycket ”på spaning efter…” liksom madeleinekakan används då och då i mediala och litterära sammanhang. De är nyckelord till Marcel Prousts romansvit och står där för tid och minne.

Verkets fullständiga titel, ”På spaning efter den tid som flytt”, kom jag själv tidigt i kontakt med genom min storasyster som var bibliotekarie. Men det skulle dröja mycket länge innan jag nådde fram till den minnesladdade madeleinekakan. 1972 köpte jag verkets första del, ”Combray”, men två läsförsök snärjdes i de labyrintartade, ibland halvsideslånga meningarna, innan jag kom fram till den så omtalade kakan på sid 50.

Mitt ”tredje gången gillt” var först trettio år senare, 2002. Då blev jag blev helt fast och sträckläste det kompletta 3200-sidiga verket, nästan som besatt och så till den ”omilda” grad att jag åkte på en ögoninflammation. Min då 11-årige son kom hem från skolan en dag och sa upprörd att jag blödde från ena ögat och med den stränga ordern att genast lägga ifrån mig ”den mustaschprydde fransosen” fick han mig att besöka vårdcentralen.

Efter denna dramatiska händelse har jag läst hela verket ytterligare två gånger och känner ändå att jag inte är ”klar” med det. Det har blivit en viktig del av mitt pågående liv.

Under andra läsningen, som var betydligt mer sansad, började jag anteckna lösryckta meningar och citat som jag fann tänkvärda, lärorika, vackra och roliga. Jag började även bildsätta dessa, dels med fotografier ur mitt eget arkiv som jag samlat på mig under mina år som yrkesfotograf, men även familjebilder från min barndom, gamla vykort, bilder av konstverk, ja, i princip allt som jag tyckte passade in. Det var ett både roligt och spännande arbete som resulterade i en resa tillbaka i mitt eget 71-åriga liv.

De sju bilder som kulturkritik.se valt att visa anknyter alla till starka minnen: alltifrån mitt livs enda besök på ett s.k. ”glädjehus” som 16-årig sjöman; vidare som emigrant och yrkesarbetande cowboy i Wyoming, USA, två år senare; därpå som ”fånge” i en flerårig kärlekspassion som fick ett tragiskt slut och sånär kostade mig förståndet, men dessbättre ledde till en treårig psykoanalys; många år senare som flanör i Prousts egen hemstad Paris inför så skiftande saker som grundläggande, fransk skolning i vad som är god konst, ett möte för krigsveteraner på Champs-Élysées och en vältuktad gran i symbios med Eiffeltornet. Slutligen som besökare på en surrealistisk modeutställning i ”Casa Giulietta”, uppkallat efter flickan i Shakespeares tragedi Romeo och Julia som utspelas i Verona.

Att dessa så vitt skilda minnen väcktes till liv hos mig genom läsningen av Proust kanske kan verka smått absurt men är väl bevis nog på att hans litterära mästerverk är öppet för alla tänkbara riktningar och tolkningar.

Hans Kähr, Helsingborg 5 april 2014

(Anm: klicka på bilderna för att kunna se dem med högre upplösning)

 

Jag är väl redan för gammal - Verona 1986

Verona 1986

“Jag är väl redan för gammal – men jag passar inte i en värld där kvinnorna snärjer in sig i klänningar som inte ens är av tyg.” – Del I Swanns värld

———

 

 

Patriot - Paris 1988

Paris 1988

“Patriotismen åstadkommer detta mirakel: man håller med sitt land liksom man i en kärlekstvist håller med sig själv.” – Del VII Den återfunna tiden

 ———

 

 

High Chaparral - Nöjesparken High Chaparral, Kulltorp 1981

Nöjesparken High Chaparral, Kulltorp 1981

“Även från rent realistisk synpunkt intar de länder man längtar till ständigt mycket större plats i ens verkliga liv än det land där man faktiskt befinner sig.” – Del IV Sodom och Gomorra

 ———

 

 

Glädjehus - Stockholm 1969

Stockholm 1969

“Att kvinnorna i vad som förr kallades glädjehus, och även demimonderna (under förutsättning att man vet att de är demimonder), har så ringa lockelse, beror inte på att de skulle vara mindre vackra än andra utan på att de är beredda, att de redan erbjuder en det man vill ha och inte behöver erövra.” – Del V Den fångna

———

 

 

Eiffelgran - Paris 1988

Paris 1988

“Man odlar begonior och beskär idegranar, i brist på bättre, därför att begonior och idegranar låter sig formas. Men man skulle hellre ägna sin tid åt en mänsklig planta, om man bara var säker på att det lönade sig. Det är hela frågan. Ni måste väl känna er själv en smula. Är ni mödan värd eller inte?” – Del III Kring Guermantes

 ———

 

 

Man har accepterat - Lidingö 1969

Lidingö 1969

“Man har accepterat lidandet i tron att man älskade någon utanför sig själv och så upptäcker man att ens kärlek har sin rot i sorgen, att kärleken kanske är identisk med sorgen, och att dess föremål bara till mycket liten del är flickan med det mörka håret. Men faktum kvarstår att det framför allt är sådana varelser man förälskar sig i” – Del V Den fångna

 ———

 

 

Barn - konst - Paris 1980

Paris 1980

“De ansåg att man inte borde visa barn annat än sådan konst som man vid mogen ålder definitivt skänker sin beundran, och att ett barn visar prov på god smak genom att alltifrån början älska denna konst.” – Del I Swanns värld

This entry was posted in Litteratur and tagged , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *